Hur kan man få publicera sån här smörja?

Anders, 19 år:

Om jag var statsminister för en dag, så skulle jag ta tillbaka alla våra statliga företag som stulits genom privatiseringar och ge tillbaks dom i samhällets ägo. Jag skulle omedelbart avsäga Sveriges EU-medlemsskap, för att vi med detta ger ifrån oss folkmakten i Sverige och flyttar den till Bryssel. Jag skulle genom införandet av en lag se till att kvinnors löner jämställs med mäns.
Jag skulle utvidga demokratin ytterligare genom att den även ska gälla över ekonomin. Jag skulle förbjuda partier och organisationer som inte ställer upp på alla människors lika värde och demokratiska principer (såsom politisk/ekonomisk demokrati), därav rasistiska och borgerliga partier.

För det första: man kan inte stjäla från någon som inte äger. Stöld implicerar ägande, eftersom stöld är att ta någons rättmätigt ägda egendom utan dennes samtycke. Staten har ingen rätt att äga eftersom den inte har några rättigheter. Statliga bolag kan alltså inte stjälas, eftersom de inte kan vara rättmätigt ägda.

För det andra: skatt är stöld. Det är staten som stjäl när den finansierar offentliga sektorn. Motsatsen implicerar logiskt att staten äger allt. Om staten äger allt, så har den också obegränsad makt, och dess medborgare inga (juridiska) rättigheter. Över huvud taget. Och när staten är (juridiskt) omnipotent, och dess undersåtar — vilket är rätt term för medborgare vars rättigheter staten inte erkänner — måste lyda allt den säger, vad har man då för sorts regering? En diktatur.

För det tredje: Hederlig socialist är ett ungefär lika rimligt begrepp som rund kvadrat. De säger att de vill ha demokrati, de förespråkar centralplanering, vilket är motsatsen till vad man förknippar med demokrati: friheten att välja. Planekonomi är inte ekonomisk demokrati, det är ekonomisk diktatur. Diktatur är ett begrepp som subsumerar oligarki, monarki, despotism och andra tyranniska former av stater, e.g., fascism. Diktaturen kännetecknas av att regeringen är inte är representativ och/eller dess makt absolut, oinskränkt och oreglerad, och även starkt centraliserad. En centralt planerad ekonomi uppfyller dessa krav. En liten grupp, planerarna, har absolut, oinskränkt och centraliserad makt. Fria val existerar inte. Demokrati kan vara en form av diktatur, oinskränkt demokrati är en form av diktatur; det är obegränsat gängstyre. Ett representativt statsskick behövs, eftersom man då inte behöver ha en revolution varje gång något måste ändras. Men makten måste begränsas så att staten inte kränker friheten. Lösningen på diktatorers godtyckliga minoritetsbeslut är inte att ersätta dem med diktatorers godtyckliga majoritetsbeslut, utan att ersätta dem med avsaknaden av godtyckliga beslut, i.e., frihet.

Kärnan i demokrati, som det uppfattas av majoriteten, i betydelsen ”representativt statsskick” är fria val. Centralplanering är motsatsen till fria val. Centralplanering är motsatsen till det fria val som hålls flera tusen gånger om dagen på marknaden: valet att köpa, eller inte köpa. Centralplanering: du får välja centralplanerare en gång vart fjärde år, sen gör de exakt hur de vill och struntar i dig (för att inte tala om att de inte kan veta vad du behöver, eftersom de inte kan räkna). Marknadsekonomi: du får välja att köpa, eller inte köpa, flera gånger om dagen, och dina ”representanter” kan inte ignorera din röst utan att skada sig själva. Vad låter mest representativt och demokratiskt, diktatur, eller fria val där de valda måste lyda om de inte vill förlora pengar? Igen, centralplanering är diktatur eftersom det är en form av oinskränkt oligarki. Men, det är fel att tala om att kapitalismen är demokratisk, eftersom det är tvärtom. Representativt statsskick är kapitalistiskt. Det är ett försök att implementera samma valfrihet i styrningen av staten som man genom sitt val att köpa eller inte köpa har i produktionen.

Socialism är en religion, det är deifikationen av egot. Om socialisterna inte håller med, bör de omedelbart sluta bevisa det. Istället för att ”folket” bestämmer som ska produceras, genom sitt val att köpa eller att låta bli, kommer en liten grupp att bestämma det. Vi talar om för er vad ni behöver! Planering fungerar, men bara om vår plan används, för vi vet mycket bättre än alla andra vad ni vill ha! Staten är perfekt, ofelbar, men bara om vi får styra, för då kan vi producera vad ni vill ha, vilket är vad vi bestämt att ni behöver! (Och även om man visste vad som skulle produceras, skulle det vara omöjligt att göra det på rätt sätt eftersom man inte kan räkna.)

Kapitalismen producerar vad konsumenterna vill ha. Producenterna måste, om de vill tjäna pengar, producera vad folk vill köpa, och till ett pris som de är beredda att betala. Centralplaneringen producerar vad planerarna vill, och om de planerar fel, händer inget dem.

För det fjärde: att förbjuda vissa partier för att man inte håller med dem, är visserligen något som en obegränsad demokrati kan göra. Men att kalla ett sådant system för något annat än majoritetsdiktatur och fåpartistat, är absurt. Det bästa exemplet på hur ”ekonomisk demokrati” är nyspråk för ekonomisk diktatur är yttrandefriheten. Det är löjligt att de som påstår sig vilja avskaffa privat egendom i produktionsmedel och ställa dem under ”demokratisk” kontroll säger sig förespråka yttrandefrihet. Om tryckpressar styrs ”demokratiskt”, i.e., genom tvång genom majoritetsval, kan majoriteten neka minoriteten att trycka obekväma åsikter. Något sådant kallas för censur. Censur förekommer i, och är ett kännetecken för, diktaturer. Och detta är ju precis vad Anders vill.

Detta är kapitalets diktatur, och det vill jag ändra på. Jag vill förbjuda kapitalisters utsugning av arbetare.

För det femte: diktatur implicerar obegränsad makt, och makt implicerar (den juridiska) rätten att bruka våld. Och våld är ju, som vi vet, kapitalismens motsats. Det är löjligt att tala om en diktatur, om det inte existerar något tvång. När man har rätt att inte hålla med, är det inte en diktatur. Och i marknadsekonomin har man rätt att inte hålla med. Det kallas att inte köpa det man inte gillar. Om jag inte har något annat val än att köpa, det vill säga, jag tvingas att köpa och har alltså ingen rätt att inte hålla med, då kan vi tala om en diktatur. Men vad en sådan diktatur, på det ekonomiska planet, kallas vet vi ju redan: centralplanering. Och skatter, naturligtvis.

För det sjätte: kapitalister suger inte ut arbetare. Ja, kapitalisten tjänar på att anställa folk. Han kan inte utföra allt arbete själv. En situation i vilken alla arbetar med sina egna produktionsmedel och inte anställer varandra är autarki. Men även den anställde tjänar på att bli anställd. Varför annars acceptera arbetet? Men man kan, om man vill krångla till det, lika gärna använda det klassiska argumentet: lönearbetaren får betalt i förskott. Entreprenörer och kapitalister får betalt i efterskott. Entreprenörens vinst kommer inte innan produkten har sålts, och produktion tar tid. Om det inte fanns kapitalister som kan låna ut pengar (entreprenören kan naturligtvis äga kapital själv, men då är han även en kapitalist), skulle produktionen aldrig komma igång eftersom de flesta inte har besparingar stora nog att investera och avstå inkomst en längre tid. För att producera måste man först ackumulera det kapital som behövs, och sedan avstå inkomst fram tills produktionen är klar. Vad kapitalisten gör är att ta bort behovet för den anställde både att ackumulera kapital och att avstå inkomsten. En kapitalist som investerat i, säg, tillverkningen av elvispar, får inte betalt innan, om, folk köper hans elvispar. Men de som säljer delarna till elvisparna får inte heller betalt innan elvisparna köpts. Om man går tillbaka till råvarorna (järn, kol, olja), kan det ta flera år mellan produktionen av dessa och att elvisparna säljs. Vem skulle ta ett arbete, som inte ger lön på flera år? Ingen? Jag trodde väl det. Alltså skulle produktionen avstanna helt eftersom ingen skulle vara beredd att ta ett arbete. Utan kapitalister är det inte möjligt att förlänga produktionskedjan till flera år. Och en större ökning av produktionen, i ekonomin som helhet, kräver ju att produktionskedjan förlängs. Utan kapitalister skulle vi vara kvar i ett jordbrukssamhälle. Är detta utsugning, att kapitalisterna gör möjligt ett industrisamhälle med vida högre levnadsstandard för alla? Ja, kanske det, om man definierar utsugning som att genom frivilliga utbyten förbättra sitt eget, och därmed, i en arbetsdelningsekonomi, alla andras, liv, genom att producera och frivilligt byta varor och tjänster med andra, till ömsesidig nytta. Och den definitionen är naturligtvis helt meningslös, eftersom det är raka motsatsen till vad utsugning innebär.

Jag börjar undra om det inte är för sent för Sverige att förändra sig i en mer frihetlig riktning. Det ska nog till en mindre revolution för att det ska hända.