Human Action: dagarna 15, 16

Har läst ut kapitlen Indirect Exchange (var bara åtta sidor kvar), Action in the Passing of Time, som handlar om tidspreferens, och The Rate of Interest. En insikt från avsnittet The Inflationist View of History är värd att belysa: om vi hade haft sunda pengar hade ju priserna varit stadigt fallande, men då hade folk bara anpassat sina planer till det istället för till stadigt ökande priser!

Nästa kapitel behandlar tidspreferensen. Mises bevis är strålande enkelt och elegant, som vanligt. Varje gång man gör någonting bevisar det att man hellre gör det nu än i framtiden. Om tidspreferensen inte fanns skulle vi bara sitta stilla och vänta på framtiden, som aldrig skulle komma, och till slut skulle vi dö. Mises modifierar Böhm-Bawerks syn på produktionen som säger att produktionssätt som tar längre tid i allmänhet är mer produktiva; Mises menar att de är mer fysiskt produktiva, tidspreferensen gör att man väljer den kortaste vägen för att uppnå sina mål, men ibland kan man inte producera vissa varor utan att vänta längre, och då måste tidspreferensen gå ner.

The higher productivity of these processes does not always consist in the fact that they produce–with the same quantity of factors of production expended–a greater quantity of products. More often it consists in the fact that they produce products which could not be produced at all in shorter periods of production. These processes are not roundabout processes. They are the shortest and quickest way to the goal chosen. If one wants to catch more fish, there is no other method available than the substitution of fishing with the aid of nets and canoes for fishing without the aid of this equipment. There is no better, shorter, and cheaper method for the production of aspirin known than that adopted by the chemical plants. If one disregards error and ignorance, there cannot be any doubt about the highest productivity and expediency of the processes chosen. If people had not considered them the most direct processes, viz., those leading by the shortest way to the end sought, they would not have adopted them.

I avsnittet om kapitalvaror kommer ytterligare en insikt: vårt välstånd och våra produktionskedjor går tillbaka till när man först började använda verktyg.

Every single performance in this ceaseless pursuit of wealth production is based upon the saving and the preparatory work of earlier generations. We are the lucky heirs of our fathers and forefathers whose saving has accumulated the capital goods with the aid of which we are working today. We favorite children of the age of electricity still derive advantage from the original saving of the primitive fishermen who, in producing the first nets and canoes, devoted a part of their working time to provision for a remoter future. If the sons of these legendary fishermen had worn out these intermediary products–nets and canoes–without replacing them by new ones, they would have consumed capital and the process of saving and capital accumulation would have had to start afresh. We are better off than earlier generations because we are equipped with the capital goods they have accumulated for us.

Nästa kapitel handlar om ränta och ”originary interest”, som beror på tidspreferensen. Ränta är nämligen inte avkastning på kapital, utan den skillnad mellan värdet på varor i nuet och varor i framtiden som tidspreferensen ger upphov till. Mises menar här att tidspreferensen direkt styr räntan, till skillnad från Reisman som anser att tidspreferensen verkar via kapitalisternas konsumtion. Mises visar att räntan måste finnas, även i den påhittade ”evenly rotating economy”.

Nu är jag på kapitel 20, som handlar om konjunkturcykler, och nog är ett av de mest spännande i boken.