Human Action: dagarna 9, 10, 11

Hmm, jag börjar glömma bort att uppdatera bloggen med mina framgångar med att läsa Human Action. Nåja, jag befinner mig nu mot slutet på kapitlet Prices.

Dag 9 läste jag, så vitt jag kommer ihåg, från The Sovereignty of the Consumers (s. 269) till Promoters, Managers, Technicians, and Bureaucrats (s. 303). När jag läste om konsumentmakt var den här passagen underbar:

This state of affairs has been described by calling the market a democracy in which every penny gives a right to cast a ballot. It would be more correct to say that a democratic constitution is a scheme to assign to the citizens in the conduct of government the same supremacy the market economy gives them in their capacity as consumers. However, the comparison is imperfect. In the political democracy only the votes cast for the majority candidate or the majority plan are effective in shaping the course of affairs. The votes polled by the minority do not directly influence policies. But on the market no vote is cast in vain. Every penny spent has the power to work upon the production processes. The publishers cater not only to the majority by publishing detective stories, but also to the minority reading lyrical poetry and philosophical tracts. The bakeries bake bread not only for healthy people, but also for the sick on special diets. The decision of a consumer is carried into effect with the full momentum he gives it through his readiness to spend a definite amount of money.

It is true, in the market the various consumers have not the same voting right. The rich cast more votes than the poorer citizens. But this inequality is itself the outcome of a previous voting process. To be rich, in a pure market economy, is the outcome of success in filling best the demands of the consumers. A wealthy man can preserve his wealth only by continuing to serve the consumers in the most efficient way.

Marknaden är inte demokratisk, ett representativt statsskick är marknadsekonomisk! Och behandlingen av byråkrater och byråkrater på sidorna 308-11 var riktigt bra.

Dag 10 läste jag därifrån till Logical Catallactics Versus Mathematical Catallactics (s. 350). Mises behandling av reklam (Business Propaganda) borde få alla som inte gillar reklam att tänka till rejält.

Dag 11 bestod av att läsa därifrån till # Price Discrimination on the Part of the Seller (s. 388). Jag blev lite förvirrad av behandlingen om monopolpriser. Mises menar att om producenten kan höja sitt pris, producera mindre, och få högre intäkter har han ett monopolpris. Detta kräver att producenten har ett monopol över en viss nödvändig kapitalvara. Rothbard menade vad jag vet att detta även kräver att staten hindrar andra från att komma in och konkurrera. Jag anar detta villkor även i Mises. Om en kaffetillverkare höjer sitt pris kommer kunderna antagligen att byta till andra kaffemärken, och de kommer öka sin produktion och tjäna mer pengar För att den som höjer priset ska kunna tjäna på det måste det finnas något hinder för de andra producenterna att tillverka mer.

Every single seller would see his own proceeds increased if a fall in the supply at the disposal of his competitors were to increase the price at which he himself could sell his own supply. But on a competitive market he is not in a position to bring about this outcome. Except for a privilege derived from government interference with business he must submit to the state of the market as it is.

De villkor som Mises ställer upp för att ett monopolpris ska kunna uppstå verkar. Om någon som kan mer än jag som kan reda ut det lite skulle det vara trevligt.

Ikväll ska jag börja läsa om pengar. Det blir trevligt; pengar är ett mycket roligt och intressant område.