Till alla moraltanter

Rätten att slippa höra/se något existerar inte. Att säga det är att förneka folk den mest grundläggande rättigheten som finns: rätten till sin egen kropp. Att påstå att man har rätt att slippa höra något är att påstå att man har rätt att bestämma att någon annan inte ska forma vissa ljud med sina stämband och sin tunga, bara för att man valt att associera dessa ljud med något otrevligt. Det är rent och skärt slaveri.

Bara så att ni vet det.

UR och liberalismen

Jag hinner inte skriva en fullständig analys av programmet om liberalism som nyss gick på tvåan, men här är några punkter:

• Man intervjuade en socialliberal – men ingen ”nyliberal” (nyliberal är en onödig term, eftersom nyliberalism egentligen bara är klassiska liberala idéer)
• Man nämnde inte ens nattväktarstaten.
• Johan Norberg krossade sin motståndare i debatten, som var för kort. Trots detta fick hon den sista repliken.
• Norbergs motståndare hävdade att de fattiga ländernas fattigdom och klyftor beror på liberalismen – men visst. Afrika är jordens minst liberala kontinent. När Norberg sedan bemöter detta med fakta, som visar att fattigdomen har halverats på tjugofem år försöker hon inte ens besvara det.
• Hon hävdade också att man inte kan utsätta sjukvård för konkurrens, av den anledningen att de rika då går till en privat, klinik och de fattiga inte får någon vård alls. Det finns inget underlag att tro detta. Hon ojar sig också över ”de extremt fattiga” – vilka extremt fattiga finns i dagens Sverige?
• Programmet nämner inte ens naturrätten eller andra filosofiska försvar för liberalismen. Det är utilitarism, utilitarism, utilitarism. Man kan inte bygga en ideologi på utilitarism, och definitivt inte motivera den med utilitarism. Vad ett gott resultat är är högst subjektivt – det är ju en av liberalismens grundstenar. Varför annars ha frihet om alla tycker om samma saker? Utilitarism och liberalism går inte ihop.

Liberalism på TV

Om sju minuter börjar ett program om liberalism på SVT2. Som ninjaekonomen skriver blir det antagligen väldigt vinklat… Rapporterar imorgon.

Oj. Så förvånande.

Jag kommenterade Esbatis inlägg ”Storebror ser dig – från direktörsrummet”. Så här löd kommentaren:

Intressant att herr Esbati inte väljer att kommentera Bodströmsamhället, som hans partis närmsta grannar, socialdemokraterna, håller på att skapa. Det är väl för att kapitalägarna har… våldsmonopol hette det visst… och att man inte kan välja arbetsgivare. Så måste det vara. Alla vet ju att staten aldrig gör en fluga förnär eller utnyttjar våld. Det strider mot dess natur. Jajamensan.

Föga förvånande tog herr Esbati bort kommentaren istället för att bemöta den.

I’ve been ”tagged”

Wille Faler over at the Libertarian in Room 101 has tagged me. The point is for me to answer some qustions, and then send it to four other blogs. Think chain letter. Well, here goes.

Four jobs I’ve had in my life
Still studying, I find this one hard to answer. I’ll leave it. (Is that allowed? Who cares anyway.)

Four movies I can watch over and over
Saw.
Monty Python and the Holy Grail.
The Matrix.
Any movie by Quentin Tarantino..

Four places I have lived
Umeå.
Gävle.

Four TV shows I love to watch
Prison Break.
CSI.
The Simpsons.
Mythbusters.

Four places I have been on vacation
New York.
Portugal.
Greece.
And one small, obscure village in northern Sweden.

Four websites I visit daily
Slashdot. (Honestly, was that link necessary?)
IDG.se.
Henrik Alexandersson.
Adam Dada.

Four of my favorite foods
Beef with sauce bearnaise and french fries.
Subway.
Tortillas.
Junk food (such as pizza and hamburgers. Of course with Jolt Cola. Go geeky lifestyle.)

Four places I would rather be right now
New Hampshire.
Any night watchman-state.
Somalia (to see how an anarchy can work, a very interesting place, I imagine).
In a mathematics class (To quote The Terminator: ”No, I am not shitting you.”)

Four bloggers I am tagging
isecore.
apa666.
Skånsk Redneck.
Copyriot.

Bodström, Bodström, denne kroniska lögnare

DN har idag ett helt uppslag om Thomas Bodström, integritetens dödgrävare. Thomas själv kritiserar själv detta begrepp, vilket är anledningen till att jag använder det. För att irritera honom, om han skulle läsa detta (vilket jag betvivlar). Åter igen ljuger han, rakt ut.

Många oroar sig för att myndigheterna ska kunna gå in och läsa deras e-post och flirt-sms, avlyssna samtal och se vilka internetsidor de besökt.

Antingen det, eller att staten, som den våldsapparat den är, får för sig att göra sig av med obekväma personer, eller att övervakningen expanderar till denna nivå. Det finns ingenting som hindrar det.

- Det handlar ju inte om innehållet. Bara om spåren, vem som haft kontakt med vem. Vad vi gör är att reglera ett system vi redan haft i flera år. Polisen skulle inte klara sitt arbete utan tillgång till dessa trafikdata.

Nu är det ju så att man inte kan lagra spåren utan att lagra innehållet, vilket är en konsekvens av den fundamentala skillnaden mellan tryckpressar och datorer som våra beskyddande (Ha!) lagstiftare allt för ofta ignorerar. Dessutom är det, som jag tidigare påpekat flera gånger, inte statens uppgift att reglera vad en viss ISP sysslar med. Bredbandsbolaget får gärna lagra allt om sina kunder, så länge detta tydligt framgår i avtalet (något annat vore bedrägeri), kunderna har ju själva valt Bredbandsbolaget. Detta är dock högst orimligt, dels eftersom kostnaderna skulle bli enorma, dels skulle man inte få så många kunder. Bodström förstår inte att det rör sig om ettor och nollor, och vilka ettor och nollor som skickas genom kablarna, det har han inte med att göra.

Tekniskt insatta kritiker hävdar dock att det är omöjligt att lagra enbart spåren, när e-posten och telefonin går via webben.

Vilket det är. Jag kan utan problem skicka ett privat meddelande till någon på en community, detta är helt klart ett mail. Hur ska man kunna skilja på detta och ett ”vanligt mail”, som skickas via SMTP eller ett annat protokoll? Svaret är enkelt: det går inte. Det går inte utan att man övervakar alla portar, alla anslutningar och lagrar all data. Jag kan skicka en HTTP-förfrågan till en server utanför EU, som sedan skickar mitt mail till en annan SMTP-server utanför EU. Sedan öppnar min granne sin post via ytterligare en HTTP-server. Ingen av dessa anslutningar eller överförningar omfattas av datalagringsdirektivet – men effekten blir densamma. Ge upp, internet är ingenting som kan regleras. Det är i princip en anarki, och bör så förbli. Sen har vi förstås problemet med kryptering… Det finns ju en mycket enkel lösning på det problemet, men så långt hoppas jag verkligen att Thomas Bodström inte tänker gå. Någonstans måste det finnas en gräns för hur klåfingrig man kan bli. Även om man är en socialdemokratisk minister. Att förbjuda kryptering är definitivt för mycket. Det är med kryptering som med vapen: skurkarna får tag på det ändå, och varför skulle de bry sig om lagen, när de uppenbarligen inte bryr sig ett skvatt om lagar mot mord och rån? Därför måste båda dessa vara lagliga, för att vanliga medborgare ska ha en chans.

- Vi ska sätta oss ned med operatörerna och noggrant titta på alla tekniska aspekter, själv är jag för oteknisk för att förstå hur lagringen går till, medger Bodström.

Insatta, kompetenta människor är tillsätta för att skydda oss. Visst ger det en sådan varm, härlig, känsla av trygghet, och tillit? Vad jag tycker om politiker torde vara uppenbart… När Bodström själv inte förstår vad han lagstiftar om, då borde han ägna sig åt något som han faktiskt förstår sig på. Som att sparka på en rund läderboll. Det verkar vara ungefär det en politiker klarar av.

Vanliga oskyldiga behöver inte vara det minsta oroliga, hävdar han.

Thomas ljög om detta så sent som… för två dagar sedan.

- De vars integritet kommer att kränkas är de som begår brotten. Men dem vill vi ju sätta i fängelse.

Ja, och alla andras integritet. Thomas fortsätter att ljuga, ljuga, ljuga. Att ”kränka” den immateriella ”äganderätten” som inte finns är inte ett allvarligt brott. Ändå är det detta man vill använda datalagring mot. Det gäller bara att se till att man kan få upp till fyra års fängelse för detta hemska brott. Brottet att spara vissa ettor och nollor på sin hårddisk¹, på fel sätt. Jag väljer att citera Ayn Rand, som jag inte håller med om när det gäller allt, men ändå gillar:

There’s no way to rule innocent men. The only power government has is the power to crack down on criminals. When there aren’t enough criminals, one makes them. One declares so many things to be a crime that it becomes impossible for men to live without breaking laws.

Slutsatsen är att Thomas Bodström, precis som alla andra politiker, skulle må bra av lite sanningsserum. Och en gnutta intelligens.

1) Jag menar inte att innehav av upphovsrättskyddat material är olagligt, spara syftar här på själva handlingen, inte resultatet av den.

All moralpaniks kärna

One female (most were men, but women made up for it in silliness) had a long list she wanted made permanent laws–about private matters. No more plural marriage of any sort. No divorces. No ”fornication”–had to look that one up. No drinks stronger than 4% beer. Church services only on Saturdays and all else to stop that day. (Air and temperature and pressure engineering, lady? Phones and capsules?) A long list of drugs to be prohibited and a shorter list dispensed only by licensed physicians. (What is a ”licensed physician”? Healer I go to has a sign reading ”practical doctor”–makes book on side, which is why I go to him. Look, lady, aren’t any medical schools in Luna!) (Then, I mean.) She even wanted to make gambling illegal. If a Loonie couldn’t roll double or nothing, he would go to a shop that would, even if dice were loaded.
that got me was not her list of things she hated, since she was obviously crazy as a Cyborg, but fact that always somebody agreed with her prohibitions. Must be a yearning deep in human heart to stop other people from doing as they please. Rules, laws–always for other fellow. A murky part of us, something we had before we came down out of trees, and failed to shuck when we stood up. Because not one of those people said: ”Please pass this so that I won’t be able to do something I know I should stop.” Nyet, tovarishchee, was always something they hated to see neighbors doing. Stop them ”for their own good”–not because speaker claimed to be harmed by it.

Från The Moon is a Harsh Mistress av Robert Heinlein.

Diverse sjuka saker

Utvecklarna av operativsystemet React OS måste skriva om stora delar. Anledningen? De har skrivit koden på fel sätt. Det är lagligt att bakåtkompilera en fil för att dokumentera den, men det är inte lagligt att skriva ett program med samma funktionalitet (ingrepp i äganderätten någon? Mitt tangentbord, min dator, jag skriver vilka program jag vill och det ska politikerna och alla andra skita i) själv. För att få göra det måste man skicka dokumentationen till en tredje man, som då får skriva programmet. Ugh… Det känns som om det är lämpligt att citera Einstein:

Only two things are infinite, the universe and human stupidity, and I’m not sure about the former.

Microsoft får smaka på sin egen medicin och blir stämda för patentintrång, blir tvugna att ta bort funktionalitet ur Microsoft Office. Och råder användare att ”uppdatera” till den nya versionen. Som alltså har färre funktioner. ”Bra för utvecklingen”, var det.

Och så lite vanlig moralpanik….

Länktips

Gary North skriver om fildelningens ostoppbarhet på LewRockwell.com.

Niklas Ekdal skriver om datorspelens inverkan på kulturen.

Bodström ljuger!

Från Ungt Vals chat med ministern:

När det gäller datalagring vill jag understryka att det görs redan idag och utan exakta tidsgränser. I framtiden ska det vara tydligare maximitider, reglering av kostnaderna så att rättsäkerheten blir bättre samtidigt som polisen får behålla sitt absolut viktigaste redskap mot grov brottslighet. Om du inte ska begå något allvarligt brott behöver du inte vara det minst orolig varken nu eller om ett par år.

Ren och skär lögn rakt igenom. Det handlar inte om att man inte ska få lagra uppgifter, utan om att man tvingas till det. Oskyldiga har mest att frukta, vad ett allvarligt brott är är inte något som inte kan ändras. Thomas har tidigare ljugit, då i en debattartikel i SvD.